Handstyrka är mått på hur bra en pokerhand är i en viss situation. Det finns två aspekter: absolut styrka och relativ styrka. Absolut handstyrka bestäms av handens position i pokerhändernas rangordning och påverkas inte av motståndarens hand. Relativ handstyrka mäter hur bra en hand är i jämförelse med den hand som en motståndare kan ha.
Absolut styrka är en hands rangordning enligt fixerad handranking, oavsett motståndarens hand. Det är ett objektivt mått, i till exempel Texas Hold'em rankas kåk högre än färg och under fyrtal.
Relativ styrka är hur stark en hand är när man räknar in det antal möjliga händer en motståndare kan ha. En hand med mycket absolut styrka kan ha lite relativ styrka på ett farligt bord, och en hand med lite styrka kan ha mycket relativ styrka på ett trögt bord.
I Texas Hold'em kan handens relativa styrka ändras betydligt allteftersom de gemensamma korten läggs ut. Om bordet koordineras genom att till exempel innehålla kort av samma valör eller samma färg, kommer höga par att minska i relativ styrka eftersom högre rankade händer som stege och färg blir möjliga.
Relativ styrka beror även på motståndarens handintervall och vilka händer som troligen finns ute med tanke på ageranden. Det troliga intervallet för en spelare som 4-betar innan floppen är annorlunda än en spelare som har checkat i big blind.
Den starkaste handen är nötterna, den bästa tillgängliga handen på bordet, vilket diskuteras på sidan om nötter.
Den relativa styrkan varierar mellan färdiga händer och draghänder. En färdig hand har för tillfället styrka vid showdown, medan en draghand kan förbättras till en starkare färdig hand. Då korten på bordet och möjliga händer ändras, kan även handens relativa styrka ändras.
A♠ A♥ före floppen har hög relativ styrka. Floppen ger J♦ 10♦ 9♦, och handens relativa styrka avtar eftersom tre ruter ger möjlig färg och stege. Q♦ på turn skulle minska handens relativa styrka ytterligare på grund av sannolikheten att motståndaren har en bättre hand.
Den här gången får A♠ A♥ en flopp med K♣ 7♠ 2♦. Den relativa styrkan är fortfarande hög eftersom få händer slår ett överpar på ett spretigt bord utan färg eller stege. 9♥ på turn innebär att handen behåller sin relativa höga styrka. Samma hand, samma absoluta styrka men högre relativ styrka än i förra exemplet.
9♣ 8♠ på ett bord med 6♥ 2♣ 2♦ 2♥ 2♠ ger fyrtal och tvåor med nio som kicker, en hand med hög absolut styrka och högt i handrankingen. Om en motståndare har tia, knekt, dam, kung eller ess vinner de dock potten vid showdown, eftersom de får fyrtal med en högre kicker. Handen har alltså låg relativ styrka.
Handstyrka spelar roll eftersom beslut baseras på relativ styrka, inte enbart på handranking. En hand som ser stark ut kan vara svag när man överväger vad en motståndare kan ha. Händer ska bedömas utifrån en motståndares möjliga intervall, inte bara från rankinglistan.
Handstyrka i poker mäter hur stark en hand är. Det finns två kategorier av styrka: absolut handstyrka och relativ handstyrka.
Absolut styrka är ett objektivt mått på den fasta handrankingen: triss slår ett par. Relativ styrka är hur stark en hand är mot en motståndares sannolika händer. En hög hand kan ha låg relativ styrka på ett bord som är farligt, och en medelhand kan ha hög relativ styrka på ett spretigt bord.
Handens styrka kan ändras när nya gemensamma kort läggs ut eftersom olika händer blir möjliga. En stark hand före floppen, som ett mellanhögt pocketpar, kan förlora relativ styrka om floppen öppnar upp möjligheten att bilda färg, stege eller högre par. Din absoluta styrka kan förbli oförändrad, men det finns fler chanser att slå handen och därför minskar din relativa styrka.
Den högst rankade handen vid showdown vinner potten. Innan showdown så varierar händernas relativa styrka, och en hand som ser stark ut kan fortfarande hamna efter. När korten har lagts upp är det handrankingen som avgör vem som vinner. Den starkaste handen är förstås inte den vinnande handen om den har foldats.